Nu står ännu en bussresa på tur. Tidigare bussresor har vi åkt med bl a Scandorama och Ölvemarks. De startar sin färd i Malmö, så det blir 40 mil resa innan vi är på plats vid bussterminalen. Vid dessa tillfällen brukar vi åka ner dagen innan, ta in på hotell och vara fräscha och nytra vid bussens avgång vid 08.00-tiden dagen efter.
Nu bestämde vi oss för att åka med Rolfs Flyg & Buss som startar sin resa i Ulricehamn. Dit är det ca 8 mil. Känns mer överkomligt. Sagt och gjort – vi bokade en resa som skulle gå av stapeln den 1 juni. Året var 2016. Destinationen, som rubriken antyder, italienska rivieran.
Åkte ned till Ulricehamn dagen innan och tog in på ett vandrarhem bara någon kilometer varifrån bussen skulle gå. Var nere i god tid. Checkade in på vandrarhemmet och tog sedan en promenad i Ulricehamn på kvällen. Vackert väder och en trevlig liten stad.
Vad är då detta för figur som står inne i Ulricehamns centrum? Jo, han kallas för Bleck-knallen och föreställer en knalle som cyklade runt i bygden och sålde sådant som han hade tillverkat av bleck-plåt. Det kunde vara leksaker, sparbössor, fotogenlyktor och diverse olika sorters kärl. Knallar fanns i Sjuhäradsbygden dit bl a Ulricehamn, Borås, Mark och Svenljunga hörde. Tyg-knallarna fanns ju framför allt i området runt Borås.
Första övernattningen skedde några mil söder om Berlin. Vi befinner oss alltså i det som tidigare kallades för Östtyskland. Hotellet såg inte speciellt kul ut från utsidan, men skenet bedrog.
De första dagarna får väl anses som transportsträckor. Den andra dagsetappen blev 75 mil, och det kan tyckas långt, men det går förvånansvärt besvärsfritt när man får sitta i de här stora moderna bussarna. Vi landade i Feldkirch, en liten ort så långt västerut i Österrike man kan komma. Precis på gränsen till både Lichtenstein och Schweiz.
Förutom sköna stolar så finns det naturligtvis bekvämlighetsinrättning på bussen. Dock uppmans man att försöka undvika att använda den i så liten utsträckning som möjligt. Bussen gör relativt ofta stopp längs vägen.
Nu är vi på väg igen, nämligen på väg A7, den mellan Milano och Genua i Italien. Det är lördagen den 4 juni och bussen gör halt några mil söder om Milano för att vi skall få sträcka på benen och ta en fika. Ett kort från restaurangen kan vara värd att lägga upp här på hemsidan, eller vad tycks …?
Vi har alltså kommit till Sanremo. En stad i regionen Ligurien på italienska rivieran. Storleksmässigt som Skövde dvs dryga 50 000 invånare.
Italienskt mode – du känner väl till Armani, Dolce & Gabbana, Prada, Gucci och Versace, bara för att nämna några.
Vi promenerar vidare i staden och stöter på en massa plaketter på gatan där vi går. Vi undrar vad det är för ”minnesmärken” och tar upp våra mobiler för att söka.
1958 NEL BLU DIPINTO DI BLU
Domenico Modugno Johnny Dorelli
Det här sa oss ingenting och antagligen inte dig heller men kanske poletten trillar ner om du lyssnar på …
Låten ”Nel Blu Dipinto Di Blu” mer känd som Volare vann Sanremofestivalen 1958 och fick sedan representera Italien i Eurovisionsfestivalen senare samma år. Där kom den på tredje plats (av tio deltagare). Den svenska versionen fick titel ”I det blå” och sjöngs av Lasse Lönndahl.
Vi promenerade vidare, nu längs en kombinerad gång- och cykelväg västerut.
Förresten, Bougainvillean också kallad Trillingblomman, är enligt Blomsterlandet ”Fin som krukväxt i ljusa fönster”. Är den inte lite väl stor för det?
Sen var det ju det här med att vi befinner oss vid Liguriska havet som är en del av Medelhavet
och ytterligare lite bilder tagna ”i farten”
På måndagen är vi med på en utflykt till Nice i Frankrike. Ligger ytterligare dryga 5 mil väster ut. Det typiska för Nice är bl a just strandpromenaden Promenade des Anglais. Här är alltid mycket folk, livlig trafik, caféer och hotell.
Vi besökte alltså Nice och denna härliga strandpromenad måndagen den 6 juni på Sveriges nationaldag. Föga anade vi då vilken tragedi som skulle utspela sig här en dryg månad senare. På Frankrikes nationaldag, den 14 juli, när mängder av människor är här för att titta på ett stort fyrverkeri och fira sin nationaldag, kör en lastbil ihjäl 86 människor och skadar 458 personer fysiskt. Mer än 2000 personer får psykiska skador. Det sker precis då fyrverkeriet tagit slut och klockan är ungefär 22:45 på kvällen.
Det hela betraktas som ett terroristdåd och islamiska staten, IS, tog på sig ansvaret.
Nu förflyttar vi oss tillbaka till hotellet. Där fick vi en utskriven meny som gällde för veckan vi skulle vara där. Den såg ut så här:
Rostat kalvkött med bakad potatis Kotlett från Aostadalen Svärdfisk med gröna bönor Rådjur med champinjoner och potatismos Italienska charkuterier Grillad lax med pommes frites
och till alla dessa rätter ingår en salladsbuffé
Låter det gott? Ja, det smakade bra, men för att vara vid Medelhavet så kanske vi hade lite större förväntningar på medelhavskosten. Den ovan nämnda salladsbuffén såg ut så här:
skäms på er italienare!
Vid en första titt på denna bild säger den inte så mycket, men studerar man bilden lite närmare kan man lista ut var vi befinner oss.
Ser du Formel-1 bilen på gräsmattan? Ja, just det, vi är i Monte Carlo.
Vad tänker man på förutom Monte Carlo-rallyt när man hör Monte Carlo? Kanske kasinot? Vi beger oss dit. Kanske kan vi dryga ut reskassan.
Erik Carlsson (”på taket”) vann 1962 och 1963 i en Saab 96, Björn Waldegård 1969 och 1970 i en Porsche 911S och Ove ”Påven” Andersson 1971 i en Alpine. Sedan dess har ingen annan svensk vunnit rallyt i Monte Carlo. Se en kort sekvens från 1962 här. Lägg märke till att Erik Carlsson får mottaga priset av furste Rainier III av Monaco och hans hustru Grace Kelly.
Fanns det bara gamla enarmade banditer? Självklart inte – det fanns lite till …
Vi traskar vidare och hamnar utanför det oceanografiska muséet. Utanför muséet står en gul ubåt. Jag tänker ju direkt på Beatles och deras ”Yellow Submarine”, men de har väl ingen anknytning till Monte Carlo?
Nej, det har de inte. Förklaringen till den gula ubåten är att direktören för muséet mellan åren 1957-1988 hette Jacques-Yves Cousteau. Han var en fransk marinofficer, regissör och oceanograf. Han var pionjär inom dykning och undervattensfotografering. Han lär ha använt denna ubåt vid några av sina expeditioner.
För Beatles var låten egentligen avsedd som en rolig låt skriven för barn, Det var Ringo Starr som sjöng.
Men man kan ändå inte låta bli att undra. Ubåten byggdes 1966, samma år som låten släpptes!
Nästa större pampiga byggnad var den här
Det är Saint Nicholas Cathedral som byggdes mellan 1875 och 1903. Inne i den hittade vi bl a den här stenen
här ligger alltså Grace Patricia Kelly begravd. Hon dog i en bilolycka 1982 (MCMLXXXII). Hennes dotter Stéphanie var också med i bilen, som störtade utför en ravin utanför Monte Carlo. Stéphanie blev svårt skadad men överlevde. Prins Rainier ligger i en grav bredvid denna.
Något som vi har svårt för att låta bli, det är att titta i skyltfönster där mäklare lägger ut sina ”objekt”. Det oberoende om vi är på hemmaplan i Skövde eller om vi är utomlands. Så gjorde vi även i Monte Carlo.
Bilden till vänster gäller en lägenhet (studio) på ungefär 27 kvadratmeter på andra våningen. Beskrivning: ”Living room, Fitted kitchen, bathroom and Air conditioning”. Pris 1 200 000 Euro, dvs i runda slängar 12 miljoner.
Till höger har vi en lägenhet på 11:e våningen på 190 kvadratmeter. Beskrivning: ”Entrance, Living room, Dining room with fitted kitchen, 2 bedrooms, 1 Bathroom, 1 shower room, guest toilets, Large Terrace, Parking Space”. Allt i ”Perfect condition”.
Det blir ditt till det facila priset av 16 500 000 Euro, dvs runt 165 miljoner kronor.
Nej, vi tänker inte flytta till Monte Carlo. Det är nog mest ”fint folk” som bor här. Några regler som vi som turister har att rätta oss efter fick vi ta del av
– med bar överkropp
– i baddräkt
– barfota
Överträdelser av dessa regler kan resultera i åtal
Kommer ni ihåg hur man en gång i tiden kunde väga sig ute, t ex på järnvägsstationen. Man la i ett mynt, så rasslade det till och ut kom en liten rektangulär hård pappskiva på vilken det stod vad man vägde.
Tänk att dessa vågar finns kvar än idag!
På torsdag morgon tog vi en långpromenad i San Remo. Plötsligt fick vi syn på en massa statyer inne på en gård till ett hus. Grinden var öppen så vi gick in. Det var en sorts galleria för statyer. Tog några kort och vi funderade på vilken av alla statyer som skulle passa bäst i trädgården vid sommarstugan. Jag vet inte om jag och Lotta tyckte samma den här gången :-))
Vi lämnar San Remo på fredag morgon den 10 juni och bussen tar oss nordost ut tillbaka mot Genua. Efter ca 15 mils resa, innan vi kommer fram till Genua, svänger vi norrut mot Milano, som ligger ytterligare 15 mil bort. Kl 15:06 tar jag fram kameran (mobilen) för första gången denna dag och tar ett kort ut genom bussfönstret (se var på kartan nedan).
20 minuter senare tar jag fler bilder. Nu har jag vaknat till.
En promenad på kvällen i Mulhouse
släng er i väggen !
Jag får avsluta den här resan med att bjuda på en liten svängom i Mulhouse