När jag försov mig 1971

Sommaren 1971 gjorde jag en s k ROK II (Reservofficerskurs nr II) vid T2 i Skövde. Det var ett trevligt gäng grabbar som snart var klara med sin reservofficersutbildning. Vi har för övrigt haft några återträffar sedan dess, den senaste på Öland sommaren 2015.

De flesta bodde ute på sta’n, inackorderade hos någon. Själv hade jag och min flickvän ett eget boende eftersom vi levde och arbetade i Skövde till vardags. En kväll hade jag bjudit in flera av mina kamrater på en liten förfest. Tanken var att vi alla lite senare på kvällen skulle gå ut på lokal. Troligtvis var lokalen den här gången som så många andra gånger den beryktade Club Mash.

En av killarna, jag tror han hette Thomas, kom med sin bil. Det var inte så många som hade bil av oss. Han hade naturligtvis inte för avsikt att använda den senare på kvällen, utan frågade mig om han kunde låta den stå där över natten. Jo, det skulle väl gå bra, sa jag.

”Ja, du kan ju ta den till regementet i morgon så slipper du gå”, säger då Thomas.  ”Juste”, säger jag och får  bilnycklarna av honom.

Efter några timmar hemma drar vi ut på sta’n. Kommer hem fram på småtimmarna trött som tusan. Somnar direkt.

Klockan 8 skall vi vara på regementet. Vi har ett antal inhyrda civila bilar som vi förfogar över. Idag skall vi åka till trakterna kring Örebro och vi skall lämna T2 kasern strax efter åtta.

Jag vaknar ungefär kvart i åtta. Har inte hört väckarklockan. Snacka om stressad! På med kläderna. De civila. Militärkläderna har jag i ett plåtskåp på US (Underhållsskolan på T2 där vi gick). Tur att jag fick låna bilen.

Sju-åtta minuter i. Ute i bilen. Fram med nyckeln. Vrider på nyckeln. Bilen startar, men var är växelspaken? Tror mig hitta den. En ”krycka” som sticker ut under instrumentpanelen. Hur fasen fungerar den?

Jag tror att bilen är en Renault 4 och att växeln kallas för en paraplyväxel. Jag får nog i ettans växel och bilen rullar framåt. Skall hitta 2:ans växel. Misslyckas. Bilen stannar. Så här håller det på några gånger och jag börjar svettas.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-19-kl-22-08-09
Klicka på bilden

Efter alldeles för lång tid börjar jag närma mig infarten till regementet. På den tiden är infarten bevakad av en vaktpost, men innan jag svänger in mot honom så ser jag att alla våra bilar är borta! De har redan åkt iväg.

Vad gör jag nu? Jag får åka hem igen och ringa och sjukskriva mig. Det är den enda tanke jag har i huvudet. Jag kör rakt fram förbi vaktposten och fortsätter hemåt. Det går lite lättare att köra nu, men det är så dags. Jag närmar mig huset där vi bor. Ser min flickvän stå i dörröppningen. Hon kommer ut mot bilen, ser också skärrad ut.

”De har ringt från regementet”, säger hon. ”Vem har ringt?” säger jag. ”Dina kamrater. De väntar med en bil på dig inne på regementet. Jag sa att du har åkt”.

Jag vänder om och kör tillbaka. Kör in förbi vaktposten. Parkerar bilen där de andra bilarna tidigare stod. Då kommer ett par av mina kamrater fram. De hade så när givit upp. Var på väg att åka. Jag ger dem min skåpnyckel och en av dem springer iväg och kommer tillbaka med kängor, strumpor, skjorta, halsduk, vapenrock, bälte och mössa.

Jag hoppar in i bilen. Vi drar norrut i riktning Mariestad – Laxå – Örebro. Det går undan. Jag byter om i bilen.  De andra har säkert ett försprång på 20 minuter. Som tur är har de bestämt att de skall stanna i Laxå och fika. Nu börjar jag känna mig lite lugnare.

Vi anländer till Laxå på rekordtid. De andra har nog varit där i 10 minuter. Vi ansluter helt obemärkt. Inga av de befäl vi har med oss har märkt någonting.

Vad vi gjorde resten av dagen? Kommer inte ihåg det.