En resa triggar nästa resa
I juli 2014 åkte vi till Gardasjön i Italien. Den resan varade en vecka. En resa föder oftast lust till nästa resa. Det som hindrar är dock reskassan. Väl hemkomna började vi likväl kika i resekatalogerna igen. Vi funderade på att ta en resa senare under hösten och denna gång med flyg. Vi hamnade i Resemakarn’s katalog och fastnade där för en åttadagars resa till Portugal. Den gick i mitten av oktober. Sagt och gjort, bokat och klart!
En del utflykter skulle det bli under veckan men också tid att på egen hand utforska både Lissabon, Estoril och Cascais. Det lät bra.
Vi lyfter – mot Portugal
Flygresan startade på Landvetter utanför Göteborg. Efter ca fyra timmar landar vi i Lissabon. Sedan skall väntande buss ta oss till Estoril, en ort ca 25 km väster om Lissabon. Där väntar vårt hotell.
Vi kliver av planet och får efter ett tag vårt bagage och vi beger oss in i flygterminalen. Där står många personer med olika plakat med resebyråers namn och aktuellt hotellnamn. Vi går runt men ingen finns där som väntar på oss. Tiden går. Guiden vet inte vad han skall göra. Efter någon timme går han ut genom ytterdörren för att se vad som finns där. Där står vår buss med chaufför och väntar!
Incheckning på hotellet
Framme vid hotellet klart senare än beräknat gör vi oss dock i ordning för middag. Skönt att veta att vi nu skall bo här resten av veckan och inte packa ihop våra pinaler och dra iväg igen nästa morgon.
Nästa dag börjar med en promenad längs med stranden till orten Cascais som ligger ytterligare fyra kilometer västerut. Trevlig start på dagen. Cascais är en stad med ca 35 000 invånare som en gång i tiden var en liten fiskarby men som runt 1870-talet blev känt som en populär badort. Det märks att staden är lite större än Estoril, som egentligen inte har något att erbjuda vad gäller handel eller restauranger.
Det första vi får se längs promenaden ligger bara ett par hundra meter bort. Det är Casino Estoril. Räknat till antal spelautomater som finns här så lär detta vara Portugals största casino. Ungefär 1000 spelautomater har casinot och naturligtvis spelbord med roulette, Black Jack med flera spel.
Vi har för avsikt att senare under veckan besöka casinot för att fylla på vår reskassa.
Litet kultur
Vi vandrar vidare och hamnar efter några minuter vid San(to) António kyrka.
En oansenlig kyrka på utsidan men vacker på insidan. Den byggdes 1527, blev delvis förstörd vid en jordbävning 1755, renoverades 1758 för att sedan brinna 1927. Nu är det en populär kyrka att gifta sig i.
Promenaden tar nu sikte på havet och strandpromenaden bort mot Cascais. Perfekt start på dagen att få sträcka på benen efter flygresa och bussresa dagen innan. Både den ”vanliga” kameran och mobiltelefonen har jag startklara för att föreviga dagen.
Den första bilden nere vid strandpromenaden får bli den här. Man kan se att stenmuren är ”smyckad” med glasskärvor. För prydnad? Nja.
Längs stranden
För inbrottstjuvar? Knappast, men kanske för att slippa fåglar som slår sig ner, förorenar och för oväsen. (Klicka på bilden för närmare studium).
Ute på stranden håller en man på att färdigställa ett konstverk av sand. Förstår inte hur han kan få sanden att sitta ihop. Liknar inte alls det där man själv byggde då man var liten. Synar man bilden lite närmare så ser man också en liten stråle som fyller dammen i vilken man skall skänka pengar.
Nu har vi kommit fram till Cascais. Vid ett litet torg ser vi det som vi kommer att få se många gånger under vår vistelse i Portugal, nämligen den mosaik som kläder både trottoarer och husväggar.
Klicka på bilderna för bättre storlek och skärpa.
För den golfintresserade?
Nästa bild är förbryllande. Nog för att man kan ha en dålig dag på golfbanan, men att ställa golfbagar och skor vid soptunnorna för att fraktas vidare till tippen verkar en smula märkligt. Eller är det så att en del har så gott om pengar att det var det lättaste sättet att bli av med en del bagage?
Många vackra hus ser vi på vårt strövtåg i Cascais. Det går inte att låta bli att ta fram kameran och knäppa hejvilt.
Lissabon – huvudstaden i Portugal
Nästa dag, lördagen den 17 oktober, beger vi oss in till Lissabon. Hela gruppen är med och det skall bli spännande att se Portugals huvudstad. En av de första byggnaderna vi passerar efter att vi gått av bussen är en stor tråkig byggnad. Den ger mig vissa associationer till vår sommarstuga. Inte för att vår sommarstuga är tråkig eller för att det är tråkigt att vara där utan för det som sitter utanpå byggnaden.
Jag har nämligen i flera år funderat på att installera en luftvärmepump på sommarstugan, framförallt för underhållsvärmen under vinterhalvåret. Jag har räknat fram och tillbaka och kommer varje gång fram till att det ekonomiskt sett knappast är en klok investering. Här i Portugal är problemet det omvända. Det är för varmt och man måste köra luftkonditionering i stället. I den här byggnaden har man nog inte räknat så mycket på kostnaden utan mer på att få till en behaglig temperatur. Då krävs det mer än en ynka pump.
Här hittade jag inte mindre än 24 aggregat på samma husvägg. Jag kanske borde investera i åtminstone ett.
Litet fler vyer från Lissabon
I stället för 9-tillhållarlås?
Strandpromenaden
Tillbaka vid hotellet vid 18-tiden. Nere vid stranden en halvtimme senare, inte för att bada, men väl för att beskåda den vackra solnedgången.
Vi promenerar österut, riktning Lissabon, och njuter av det ljumma vädret, havet, solen och den där sköna semesterkänslan som har infunnit sig. Den där känslan, som inte riktigt låter sig fångas av en bild, men som man hoppas kunna förmedla i alla fall litet via sin kamera.
Cascais och Sintra
Dagen därpå tar vi, på egen hand, en promenad mot Cascais. Denna gång snirklar vi oss dit via smågator och inte längs strandpromenaden. Många vackra hus och bland dessa ett pensionat som vi tänkte skulle kunna vara något den dagen vi inte orkar vara ute och resa längre.
Alla hus var naturligtvis inte lika lockande. Den här inrättningen hoppade vi över.
Efter att ha avverkat denna knappa halvmil måste man ju belöna sig med något gott så en öl sitter ju inte helt fel. Inte jag heller som har satt mig på en mur med utsikt över Atlanten.
Nu har det redan blivit tisdag och vi skall iväg norrut mot Sintra samt därefter västerut mot Cabo da Roca, som lär vara den västligaste punkten på det europeiska fastlandet. En liten karta kan kanske vara på sin plats.
Så var det dags för en öl igen. Kan man kalla min för en ”hög stark” ?
Spårvagnar i Lissabon
Lissabon är en av de storstäder som har sina spårvagnar kvar. Ibland får man ta till lite mer originella lösningar. Det här tyckte jag var kul.
Apropå spårvagnar i Lissabon, så har de haft spårvagnar sedan 1873, men då drogs de av mulor. Elektrifierade vagnar kom redan 1901. En klassisk spårvagnslinje i Lissabon är linje 28. Den slingrar sig genom de trånga, branta backarna i den gamla delen av Lissabon. Det är bara ett måste att åka en tur med linje 28 om man besöker Lissabon. Så här kan det se ut.
Som sagt, backe upp och backe ned. Trappor upp och trappor ned. En del kommer dock på enklare sätt att ta sig ned än att gå.
.
Något jag många gånger har förundrats över då vi varit i ”främmande land” (läs: ”länderna kring Medelhavet”), är att det är märkligt att elsystemen överhuvudtaget fungerar. Inte första gången jag ser elledningar som liknar skatbon och heller inte första gången jag tar fram kameran för att ta kort på röran (klicka för att få en större bild).
Och till sist några vyer över Lissabon.
Till Irlandsresan