Björns trampbil

Nu förflyttar jag mig ungefär till 1952. Jag var då 5 år gammal och bodde på Drivhusgatan i Göteborg. En liten oansenlig tvärgata till Mölndalsvägen en bit bortanför den bortre ingången till Liseberg.

Vi var några pojkar i stort sett i samma ålder som bodde på den här gatan. Jag kommer inte ihåg hur många portingångar det var men 6-7 stycken var det nog. Det var jag, Seth, Stellan och Björn som lekte tillsammans.

Björn hade fått en fin trampbil av sina föräldrar. Jag kommer inte ihåg vilken färg den hade, men jag kommer ihåg att den hade runda fina former och liksom en sittbrunn som man var tvungen att glida ner i. En fin ratt och trampor som inte syntes när man satt i bilen. Jag kommer inte ihåg om jag körde den någon gång, men det fick jag säkert göra.

trampbil

En dag gick den sönder! Det var nere vid tramporna, jag tror det var något metallstag som hade gått av. Vi blev naturligtvis bekymrade, men Björns mamma sa att vi skulle få följa med Björns pappa och få bilen lagad.

Till verksta’n

På eftermiddagen när Björns pappa hade kommit hem från arbetet var det dags. Bilen hade ett snöre som man kunde dra den med. Björn drog sin trampbil, hans pappa gick vid ena sidan om Björn och jag gick vid den andra. Jag visste inte vart vi var på väg. Jag vet inte om Björn visste det heller. Vi gick ner mot Mölndalsvägen och svängde höger i riktning mot Mölndal. Efter en inte alltför lång promenad kom vi fram till en bilreparationsverkstad. Där kom vi med ”vår” bil släpandes i ett snöre. Jösses, vad vi kände oss viktiga! Björns pappa talade med några ”gubbar” därinne och de tog hand om bilen. För första gången såg jag någon som svetsade. Det var stort.

Jag och mamma i Slottsskogen, juli 1951

Snart var vi på väg hem igen. Björn drog sin trampbil som nu var hel igen och vi hade fått vara med om ett riktigt äventyr.

Till ”Nyckelknippan” 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *