Den bästa julklappen någonsin

Julaftonen 1980 firade vi dels hemma hos mina föräldrar, Hjördis och Einar, i Skara, dels hos Birgittas föräldrar Anna och Anders i Synnerby utanför Skara. Så hade det varit i många år och så var det den här julen också. I början av januari 1977 hade vi fått vår dotter Erika som alltså nästan var 4 år vid det här laget.

Erika lärde sig tidigt att prata och vi fick höra många roliga kommentarer, tankar och ord rulla ut ur munnen på henne. Ofta när vi ringde från Skövde, där vi bodde, till Skara berättade vi för både farmor, farfar och mormor och morfar vad som hänt under dagen. Roliga episoder och lustigheter som hänt.

Vid julklappsutdelningen var naturligtvis fokus på Erika, men en och annan julklapp skulle vi vuxna också ge varandra. Det var inte alldeles ovanligt att vi fick en ”liten slant” av farmor och farfar i stället för saker. Den brukade ligga i ett mindre kuvert. Den här julen fick vi däremot mottaga ett större kuvert, ett A4-kuvert. Vad kunde det vara?

Sprättade snabbt upp det och däri låg fem maskinskrivna sidor. Rubriken var Erika. Därunder står Söndag 2/12 1979. Sedan följande:

”Kjell berättade att Birgitta och Erika hade varit ute i skogen och gått häromdagen. Då hade det kommit ett par äldre barn och de hade ropat ’hallå’ till Erika.

Erika: ”Det var engelsmän, dom sa hallo”

julklappen
Erika den 11 juni 1979

Detta var den första kommentaren som de hade antecknat av vad vi hade berättat i telefon ett år tidigare. När Erika fällde kommentaren ovan var hon alltså bara knappt tre år gammal.

Fem sidor fulla med det vi berättat om per telefon under året. Fantastiskt!

Vi kom senare att få ytterligare berättelser. Den sista av dem är daterad till den 12 januari 1983, Erikas 6-årsdag.

En fantastisk julklapp! Vill gärna dela med mig av en del berättelser. Sådana jag förundrats över och skrattat åt många gånger.

1980 (Erika mellan 3 och 4 år)

22/1

Farmor och farfar skall vara barnvakt i Skövde.

Farmor och farfar tar en kopp kaffe. Erika får en mandelkubb och juice. Hon har just ätit upp en och vill ha en till.

Farfar frågar då om hon verkligen orkar med en till.

Erika: ”Ja, det gör jag”.

Farfar: ”Jag vet inte om jag tror på det”.

Erika (efter någon sekund): ”Men jag vet”.

25/2

Kent (min bror) och hans sambo Lena på besök.

Lena läser för Erika ur en bok. Hon läser ordet ”knopp” och frågar då Erika om hon vet vad det betyder.

Erika: ”Det är ett slangord för ”huvud”.

Påskdagen den 6/4

Erika och farfar är ute och går. När de kommer hem igen står farmor och diskar.

Erika: ”Använder farfar dig som diskmaskin?”

September

Någon frågade Erika hur gammal hon var.

Erika: ”Tre och ett halvt år”.

NN: ”När fyller du fyra år?”

Erika: ”Nästa gång”.

3/10

Jag och Erika sitter hemma vid köksbordet.

Erika sitter och ritar. Hon ritar något runt eller rättare sagt ovalt föremål på ett papper och så en massa streck utifrån det. Så frågar hon mig om jag kan gissa vad det är. Jag tittar på pappret och säger: ”En spindel kanske. Eller kanske det är en tusenfoting”. ”Nej”, säger Erika, ”det är inget djur”. ”Nähä”, säger jag. ”Då är det kanske ett träd med en massa grenar.” ”Nä”, säger Erika. ”Då är det en dammtuss”, säger jag.

Då tittar Erika på mig och säger: ”Du får tänka lite”.

(Det var solen det skulle föreställa).

Ungefär en vecka tidigare – i slutet av september

Erika sitter vid köksbordet med en klump modellera och en slö kniv som hon skall skära leran med. Men det är svårt för henne att trycka kniven genom leran, men hon arbetar med det. Då vill jag uppmuntra henne lite och säger: ”Va fint det blir. Vem har gjort det?”

Då svarar Erika: ”Det är jag som har skärit i den.” Då rättar jag henne och säger: ”Det heter inte skärit, det heter skurit.”

Hon jobbar en stund till och försöker skära itu en klump. Men det är svårt och hon säger till mig: ”Skulle du vilja hjälpa mig å skura lite”.

31/10 på väg till Skara

Kjell: ”Det är otäckt om det går djur över vägen”. Erika hör fel och säger: ”Vad är ur?”

Kjell: ”Jag sa djur.” Erika hör ändå inte utan säger igen: ”Vad är ur?”

Kjell: ”Ett ur är en klocka. Det finns t ex ur som är gjorda i Schweiz och de kallas schweizerur.”

Erika: ”Men varför går det ur över vägen?”

24/11

Jag och Birgitta sitter i vardagsrummet. Erika står mitt på golvet och skall leka kypare. Hon tar upp beställning och frågar mig vad jag vill ha. Jag säger att jag vill ha kaffe och rom och cola. Birgitta säger att hon vill ha detsamma.

”Ja”, säger Erika och springer ut i köket och ropar: ”Två kaffe och två rom och cola”:

1981 (Erika mellan 4 och 5 år)

10/1

julklappen

Jag och Erika sitter och äter vid köksbordet då Erika säger: ”Vet du vad farfar kallar mig när jag äter smörgåsen upp och ner?” 

”Nej”, säger jag. 

Erika: ”Kladd-Maja”.

Jag: ”Det gör han nog för att man kan få smör på fingrarna och bli kladdig”.

Erika: ”Vet inte farfar att man kan tvätta sig om händerna? Har de inte tvål och vatten i Skara?”

29/1

Erika och Birgitta är ute på sta’n. De går förbi en grammofonaffär och Erika vill gå in där. Hon vill titta på barnskivor. Vi kan ju se på några billiga skivor, tänker Birgitta. Men det blir en skiva till normalpris. Då de kommit hem:

Erika: ”Trodde du när vi gick på sta’n att vi skulle köpa en grammofonskiva?”

Birgitta: ”Nej, det hade jag väl inte tänkt”.

Erika: ”Men det hade jag.”

7/3

Några dagar tidigare hade Erika för ovanlighetens skull varit lite kinkig och gnällig. Då hade Birgitta sagt: ”Jag känner inte igen dig idag, Erika”.

Idag säger Birgitta till Erika: ”Idag är du mycket piggare, Erika”.

Erika: ”Känner du igen mig då, mamma?”

4/4

Jag och Erika tittar på ett naturprogram på TV, med bl a Jan Lindblad. De visar en tiger. ”Det är en vild tiger”, säger Jan Lindblad.

Erika: ”Det är en vild tiger. Får jag sitta hos dig pappa?”

12/5

Erika talar i telefon med min moster Sigrid i Göteborg. Antagligen frågar Sigrid om det är bra.

Erika: ”Ja, men farfar är lite jobbig.”

17/5

Erika och farfar skall leka sjukhus. Erika hämtar olika saker.

Erika: ”Det här skall vi ha som luktmedel”.

Farfar: ”Ja, om jag skulle svimma så kan vi ta det”.

Erika: ”Nej, det är du som är doktor”.

Samma dag

Erika: ”Vet du vad jag kallar de här två? 

Farmor: ”Nej”.

Erika: ”Jag kallar dem inte för tvillingar. Jag kallar dem tvålingar”.

17/6

Farmor talar med Erika i telefon.

Farmor: ”Är det bra med er?”

Erika: ”Jag har ont i munnen men jag är glad ändå”.

15/8

Erika ringde till farmor och farfar och berättade att vi var hemma från Kolmården.

Erika: ”Vi har legat i tält”.

Farfar: ”Ja, det har ni ja. I Norrköping”.

Erika svarade inte. Så ropade hon: ”Pappa, är det i Norrköping vi har legat i tält?” Ja, det var det.

Erika: ”Ja, det var i Norrköping. Jag vågade inte svara för jag var inte säker på det”.

16/8

Farfar ringer. Erika svarar. Pratar en stund. Jag går fram och visar att jag vill tala lite med farfar också.

Erika till farfar: ”Nu skall du få prata med ditt barn”.

5/9

Jag, farmor och Erika har varit på Liseberg i Göteborg. Där har vi vunnit en bok. En bok av Gustaf Fröding.

Hemma igen på kvällen läser jag ur boken för Erika. ”Ett gammalt bergtroll” (Ett bergslagstroll). Hon lyssnar uppmärksamt.

Jag: ”Det var väl en del som du inte förstod?”

Erika (blixtsnabbt): ”Jag förstod inte ett dugg”.

2/10

Erika: ”Hur kom den första människan till?” Denna fråga fick jag på kvällen då Erika skulle gå och lägga sig. Jag började berätta om människan, jorden, universum o.s.v. Erika lyssnar intresserat.

Erika: ”Det här var ju mycket roligare än en saga”.

8/11

Birgitta och Erika var i en affär. Expediten frågade Erika vad hon hette. Hon talade om det. Birgitta och Erika fortsatte att titta i affären och expediten betjänade några andra kunder under tiden. Då går Erika bort till expediten och säger: ”Skall inte du också presentera dig?”

Den ena kunden: ”Vad månde det bliva av detta barn?”

Samma dag

Erika får ta några lotter i en tombola. Hon vinner både en stor räv och en apa. Både 1:a pris och 4:e pris. Hon blir överlycklig och säger: ”Jag är alldeles chockad”.

När vi kommer hem går hon in och ställer sig i vardagsrummet och säger: ”Nu måste jag få säga Herregud.”

18/11

Vi är i Uppsala och besöker Kent och Lena. Lena höll på med något på toaletten och spolade flera gånger. Erika var med.

Erika: ”Du kan väl spola ner allt på en gång. Vet du inte att det går åt 7-8 liter vatten varje gång du spolar?”

9/12

Vi tar bussen från sta’n hem. När vi går av bussen får Erika syn på en snöhög i närheten. Hon går upp på den. 

Erika: ”En så’n utsikt jag har. Jag ser en talltopp. Och så ser jag månen – tydligt!”

Samma dag

På kvällen skall hon borsta tänderna. Då råkar hon svälja lite vatten när hon skall skölja munnen.

Erika: ”Jag drack visst litet vatten. Men jag vet inte hur många vattenmolekyler jag fick i mig”.

12/12

Jag och Erika sitter och tittar en hel del på TV under dagen. Birgitta jobbar. Bl a ser vi på ett Miss Universum-program. Birgitta ringer från jobbet. Erika svarar.

Birgitta: ”Vad gör pappa?”

Erika: ”Han ser på vackra flickor på TV”.

Birgitta: ”Då är det väl inte värt att jag stör honom då?”

Erika: ”Nej, det tycker jag inte du skall göra”.

19/12

Vi tittar på 10 000-kronorsfrågan på TV. Då blinkar det 10 000 och Erika säger: ”Varför blinkar det tiotusen?”

Jag: ”Hur vet du att det är tiotusen?”

Erika: ”Du har ju sagt att ett noll noll noll betyder tusen”.

(Hon hade själv räknat ut att 10 och tre nollor blir tiotusen).

1982 (Erika mellan 5 och 6 år)

1/1

Erika och Kent höll på och klippte i en tom chokladkartong. Erika vände på locket och fick se avbildningarna av chokladkonfekten.

Kent: ”Kan du peka på nå’n du ätit?”

Erika: ”Den där”.

Kent: ”Kan du läsa vad det står under den?”

julklappen

Erika: ”Ke  ö  r  s  b …. likör. Vad är likör?” 

Kent: ”Det är som saft men med alkohol i”.

Erika: ”Var det sprit i den?”

28/1

Erika och Birgitta hade varit ute.

Birgitta: ”Snön är nog inte så särskilt ren”.

Erika: ”Men den ser ju relativt vit ut”.

23/4

Erika och farfar går till lekplatsen i Skara. Erika klättrar upp på en hög lastbilsring. Farfar säger till Erika att hon kan bryta benen av sig. Då de kommer hem berättar Erika att hon hoppat och att farfar inte hann säga till henne förrän hon hoppade.

Erika: ”Farfar sa: Akta dig, du kan bry …, då hoppade jag”.

20/6

Vi skulle hälsa på mormor och morfar i Synnerby, en resa på runt fyra mil. Erika somnade i bilen på väg dit. Hon sov i 10 timmar. Då hon vaknade såg hon sig omkring. Mormor såg det och tänkte att hon kanske inte visste var hon var.

Mormor: ”Är du rädd, Erika?”

Erika: ”Nej, skulle jag vara det? Är det nå’t som är farligt här?”

19/6

På Lennart och Ingers bröllop. En pojke, något år yngre än Erika blev trött och somnade. Det blev sent, men Erika var fortfarande vaken.

Någon: ”Ska inte du också gå och lägga dig , Erika?”

Erika: ”Festen är inte slut än”.

julklappen
Erika och Birgitta. Töreboda kyrka 19/6 1982

27/6

Erika fick karameller. Hon grabbade tag i 4 st och stoppade i munnen. Farfar säger att det väl var i mesta laget. ——  Erika hade ockuperat farbror Kent i flera timmar.

Farfar: ”Du har det inte lätt du Kent. Alla vill lägga beslag på dig”.

Kent: ”Det går väl bra”.

Efter ca en halv minut:

Erika: ”Farfar har rätt”.

Kent: ”Menar du att ta fyra karameller i munnen?”

Erika: ”Nej, det han sa om dig”.

Juli

Birgitta stod och pratade med en vän på stan. Erika var med. Birgitta berättar om en bekant som är gravid.

Erika: ”Vad är gravid?”

Birgitta: ”Jo, hon skall ha barn”.

Erika: ”Jaså, är hon havande”.

27/11

Farfar och Erika tittar på ett program på TV som heter ”Diagnos”. Där visar de bl a upp en broschyr om patientförsäkring.

Erika: ”En sådan har mamma”.

Farfar: ”Jaså, har mamma den broschyren?”

Erika: ”Nej, inte den, men en sådan”.

Ett axplock av de episoder vi fick nedskrivna. En tanke – anteckna vad barn och barnbarn gör och vad de säger. Man kommer annars bara ihåg en bråkdel av alla dessa minnesvärda stunder.

Egna anteckningar

Hittade ett litet blått anteckningsblock i mina gömmor. Fem episoder som utspelades redan 1979, dvs då Erika var mellan 2,5 – 3 år.

26/6 1979

Erika, Birgitta och jag sitter vid köksbordet. Birgitta har gjort lite maizena-välling åt oss för både Erika och jag hade mått litet illa, så skonkost var lämpligt. Erika tyckte tydligen att det var jättegott för hon åt själv upp allt. Hon tycktes vara helt upptagen av ätandet.

Birgitta och jag satt och pratade ”över huvudet” på Erika. Birgitta säger till mig strax innan Erika har ätit upp sin välling: ”Jag tror det är nå’n som tycker det här är gott!”

Varpå Erika replikerar: ”Det var jag det!”

18/11 1979 (Söndag)

Vi kör fram till varuhuset Obs! och parkerar bilen bland en massa andra bilar. Just då vi tänker gå ur bilen upptäcker Erika en karl i 30-årsåldern, som sitter i bilen snett mitt emot oss. Hon säger: ”Titta, där sitter en gubbe”.

Vi tycker naturligtvis detta är roligt. Sen säger hon: ”Han väntar nog på sin tant”.

18/11 1979

Nu har vi kommit in på varuhuset. Birgitta går iväg för att leta reda på någon vara. Jag och Erika kör runt med kundvagnen. Efter något ögonblick upptäcker jag att Erika är försvunnen. Jag springer runt bland hyllorna utan att hitta henne. Birgitta kommer. Vi springer båda två och letar någon minut utan att se skymten av Erika. Jag springer iväg mot utgången för att förhindra att hon går ut ur affären.

Inget barnskrik, ingenting. Minuterna rinner iväg. Vi börjar bli oroliga. Var är hon? Jag lämnar ingången och passerar köttdisken. Då hör jag en glad stämma ropa:

”Hej!” Det är Erika. Hon sitter uppflugen på några stora kartonger. Dinglar med benen. Jag ber henne sitta kvar och springer iväg för att hitta Birgitta. När vi kommer tillbaka utbrister Erika:

”Tjänare, här sitter jag och kuckilurar”.

19/11 1979

Jag åker iväg 06.43 till Stockholm. Skall på kurs. Väcker inte familjen.

När Erika och Birgitta senare vaknar frågar Erika efter mig. Birgitta berättar då att jag har åkt till Stockholm. Då säger Erika: ”Utan att väcka mig?”

19/11 1979

Birgitta och Erika hälsar på en arbetskamrat till Birgitta. De blir bjudna på kaffe, saft och bulle. Just då kommer sonen Johan, 12 år, hem från skolan. Han sätter sig vid bordet för att också få lite fika. Erika kikar försiktigt på honom och flyttar sig lite närmare honom. Efter en liten stund flyttar hon sig ännu litet närmare. Då frågar Birgitta. ”Varför gör du så?”

Erika svarar: ”Jag tycker om honom”.

Efter en liten stund lägger hon till: ”Han är nog lite blyg för mig”.