En upplevelserik resa till Irland

Bussterminalen i Malmö

Den 19 juli 2015 gick bussen kl 08.15 från Scandoramas bussterminal i Malmö, med destination Irland. Vi såg fram emot regn och rusk, pubaftnar, irländsk musik, en grönskande ö, Jamesons whiskey, trevliga bussresenärer och överraskande upplevelser.

Vi hade laddat med godis, korsord, lektyr och ett sprudlande humör. Passerade Öresundsbron, ner genom Danmark och upp på båten i Rödby. En liten flaska whisky fick det bli på båten. Kunde vara gott när vi anlände till hotell Grefrather Hof i Grefrath en bit ner i Tyskland.

Dag två från Tyskland genom Holland, Belgien, in i Frankrike och så skall vi ta färjan från Calais över Engelska kanalen till Dover. Men … Utloppet från hamnen blockeras av mindre båtar. Fartygsanställda har just fått veta att många kommer att förlora sina arbeten och vilda aktioner pågår.

Polis tillkallas och efter förhandlingar kommer vi på båten någon timme efter tidtabellen. Dovers vita klippor dyker så småningom upp och vi kör över på fast mark som tillhör England. Femte landet på några timmar.

Vi är redan försenade . Vi bli än mer sena då vi kör fel, snurrar runt och letar efter hotellet i Walsall. Klockan går och vi upptäcker plötsligt att – här har vi varit förut. Kör in på baksidan av en större butiksbyggnad och frågar efter vägen. Skönt, nu skall vi väl äntligen komma iväg. Vi är hungriga, det har blivit mörkt och de väntar på hotellet med en trerättersmiddag. På kvällen blir det en liten en ..

Chauffören har nu kört länge, alltför länge. Han får inte köra vidare utan vi måste ta en paus på 45 minuter innan vi äntligen kan köra vidare (strikta regler för hur länge de får köra). Framme vid hotellet, snabb incheckning, upp på rummet med väskorna och ner till matsalen. Vi var beredda på att få en macka, men personalen hade väntat! Vi startade vår trerättersmiddag klockan 23. En stund efter midnatt går vi och lägger oss efter en lång dag och ytterligare 74 mil. Whiskyn var god.

In i Wales

Efter frukost dag 3 åker vi vidare genom Wales mot Holyhead där färjan som skall ta oss över till den gröna ön ligger. Några mil innan vi kommer fram till Holyhead passerar vi en mindre ort – ca 4000 invånare. Den är vida känd p g a sitt namn. Orten heter nämligen Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Vi släpps av nära den lilla stationen, alla tar fram sina kameror och mobiler för att föreviga detta namn. Så även jag.

Hur man uttalar detta 58 bokstäver långa namn vet jag inte. Guiden gjorde ett riktigt bra försök, tror jag, men jag ger mig själv inte på att försöka. Kanske skall man uttala namnet så här.

Det finns många konstiga namn på Irland. En del är fullständigt omöjliga att uttala. Några amerikaner gör här ett tappert försök. Lyssna och le.

Nu är vi på Irland

Efter överfarten med båten beger vi oss norrut mot Dublin. Det är ju Irlands största stad och samtidigt dess huvudstad. En stad som grundades som en vikingabosättning och staden har varit Irlands viktigaste stad sedan medeltiden. Den ligger vid mynningen av floden Liff

Vi anländer till hotellet, checkar in och beger oss snabbt ut på strövtåg i staden. Det lär ju finnas kvarter med gatumusikanter, folkliv och pubar. Det måste vi inspektera.

Kommer snart fram till floden. Lotta tar en vacker bild över denna, innan vi vandrar in i pubkvarteret Temple Bar. Här ligger mängder av pubar, restauranger och nattklubbar. En pub är den kända The Auld Dubliner, en annan Oliver St John Gogarty’s. Det hörs på lång håll att vi kommit in i Temple Bar. Inom ett par hundra meter har vi passerat en grupp killar som spelar och sjunger Beatleslåtar, stuckit in näsan på en pub för att konstatera att där flödar den typiska irländska musiken och sedan träffar vi på en ensam kille med gitarr. Klicka på bilderna om du vill lyssna.

Tillbaka på hotellet var jag tvungen att ta den här:

En liten stark

En riktig staty och några gubbar som såg ut som statyer stötte vi också på när vi promenerade runt i stan.

Ytterligare sevärdheter

James Joyce, irländsk författare som föddes och växte upp i Dublin. Har skrivit bl a Odysseus (eng: Ulysses) som handlar just om Dublinbor (skall ej förväxlas med Homeros epos Odysséen).

Dagen därpå, på onsdag, beger vi oss med bussen ca 3 mil sydväst ut. Siktet är inställt på att ta oss till den lilla byn Glendalough i grevskapet Wicklow. Där ligger en klosterruin från 500-talet. Namnet Glendalough kommer från iriskans Gleann Dá Locha som betyder ’dalen med två sjöar’. Fantastiskt vackert område som också är nationalpark.

 .

Det 33 meter höga tornet var ett sorts vakttorn som skulle skydda mot de invaderande vikingarna från Norden (detta var före 1066).

Irland – den gröna ön

 Varför kallas Irland för den gröna ön? Kanske beroende på detta …

Efter lunch är vi tillbaka i Dublin och vi besöker Trinity College. Det tillhör universitetet i Dublin och grundades 1592 av drottning Elisabeth I. Det vi i första hand ville se här var Trinity College Library, ett otroligt vackert bibliotek med runt fem miljoner böcker. Det ökas på med ca 100 000 per år. Biblioteket är uppdelat på flera byggnader men vi nöjde oss med The Old Library. Den mest berömda boken som förvaras här är The Book of Kells. Den består av fyra volymer och innehåller de fyra evangelierna. Man tror att de är från 800-talet och de är skrivna i Irland och England. Här kunde man verkligen känna historiens vingslag. Lukten av gamla böcker, vackra gamla böcker och byster av framstående författare, vetenskapsmän och tänkare. Här kände jag mig som hemma.

• <

  >
  

  Baksidan av Trinity College Library
• <

  >
  

  Inne i The Old Library

 

En kilometer bort ligger Saint Patrick’s Cathedral. Det är Irlands största kyrka och delar av den härrör från 1220. Den kände författaren Jonathan Swift var domprost här under 30 år och ligger också begravd här. Swift som ju skrivit bl a Gullivers resor (1726) tog examen vid Trinity College.

.

Den äldsta puben på Irland

Full sula. Från klosterruiner och kyrkobesök avslutas kvällen med ett besök på Irlands äldsta pub, The Brazen Head. Den grundades 1198! Snacka om ”om väggarna kunde tala”. En mycket trevlig kväll där vi bjöds på Irish stew som är en irländsk köttgryta, god öl och härlig musik (klicka på bilden för att höra musiken). Fler pubar finner du här.

Belfast

Torsdag morgon. Avfärd norrut mot Nordirland och dess huvudstad Belfast. Vi besöker en av många platser som förknippas med konflikten på Nordirland. Denna konflikt började 1969 och ansågs vara avslutad 2007 även om oroligheter och attentat med dödsfall inträffade så sent som 2011. Mer än 3000 människor skall ha fått sätta livet till under 40 års tid av konflikt. Ett minnesmärke ”The Cross of Crosses” är utformat som ett stort kors med 45 mindre kors utskurna i sig. De 45 korsen skall symbolisera de 45 åren, 1969 – 2014, som stridigheter pågick. Jag tog också kort på en av de många murar man kan se i Belfast som skulle skilja de protestantiska och de katolska kvarteren åt. Vakttorn som fanns mellan kvarteren monterades ned först 2007.

Vi stannade inte så länge i Belfast, men ytterligare några stopp gjorde vi innan bussresan fortsatte. Big Ben känner alla igen och en viss déjà vu infann sig då Albert Memorial Clock dök upp. Detta klocktorn skapades 1869 och är ett av Belfasts mest kända landmärken.

Ett annat är Titanic Belfast, ett Titanicmuseum väl värt ett besök. Tyvärr hann vi bara stanna till och ta några kort på själva byggnaden. Titanic byggdes här i Belfast så det hade varit intressant om vi kunnat ägna några timmar åt muséet och dess historia och Titanics förlisning. Det var ju 1912 fartyget förliste och 1512 människor omkom.

Norra Irland

Vi beger oss norrut mot Giant’s Causeway. På vägen dit tar vi en picknick i det gröna. Uppehållsväder men blåsigt.

Giant’s Causeway hade jag aldrig hört talas om tidigare, men visar sig vara något extra. Marken består här av en jordens vanligaste lavabergarter, basalt. I det här fallet ca 40 000 basaltstenar formade som hexagoner. Ett märkligt naturfenomen som uppstod för ca 60 miljoner år sedan vid ett vulkanutbrott. Liknande platser kan man dock finna på några andra platser i världen. På ön Staffa (Skottland), på Island, Tjeckien och i Indien.

Vi fortsätter sydväst ut mot Londonderry och vidare mot Donegal som vi kommer till vid sjutiden på kvällen. Det är torsdagen den 23 juli. I och med det har vi lämnat Nordirland och befinner oss återigen i Republiken Irland. Från Belfast gick alltså färden norrut mot Giant’s Causeway och sedan till Donegal.

Londonderry påminner mig om en vacker irländsk folkvisa, Londonderry Air, också känd som ”Danny Boy” som spelas på harpa och bleckflöjt. Här nedan dock flygel.

Irlands statsvapen är i blått en harpa av guld med strängar av silver. Guldharpan har sedan 1400-talet varit en irländsk nationalsymbol. Det nuvarande vapnet registrerades officiellt som Republiken Irlands vapen den 9 november 1945.
Den blå färgen anges ofta som S:t Patrick-blå, en blå nyans som förknippas med Irlands skyddshelgon S:t Patrick.

 

Irland har även treklövern som symbol och nationalblomma. Irländarna själva kallar den Shamrock och den nämndes för första gången som nationalsymbol 1720. Nationalhelgon Saint Patrick lär ha plockat upp en treklöver när han skulle förklara kristendomens treenighet.

 

Västra Irland

Efter frukost beger vi oss söderut och två timmar senare och 12 mils resa kommer vi fram till den lilla orten Knock, som är känd för att vara platsen där katolikerna tror att Jungfru Maria visade sig tillsammans med Josef från Nasaret och aposteln Johannes för allmänheten. Det skulle ha ägt rum den 21 augusti 1879. Därför besöks platsen av mer än 1,5 miljon människor per år! Pilgrimer och turister. I själva samhället bor inte mer än runt 600 personer.

Det finns därför en kyrka betydligt större än normalt för en sådan liten ort. (klicka på bilderna så ser du bättre)

Vi åker vidare mot Cliffs of Moher. Det är ett kustområde på västkusten där klipporna stupar brant ned i Atlanten. Platsen besöks årligen av nära en miljon människor. Som mest reser sig klipporna dryga 200 meter över havet. Man beräknar att 30 000 fåglar från 20 olika arter har sitt hem på Cliffs of Moher. Bland annat hittar man här lunnefågel som lever i stora kolonier på svåråtkomliga delar av klippmassivet nära vattenytan och tordmule.

På vägen mot Cliffs of Moher passerade vi en mindre ort, Kinvarra, där jag också tog några bilder.

Vad är en limerick?

Vid halvsju-tiden på kvällen landar vi på Limerick City Hotel där vi skall stanna i två nätter. Limerick är Irlands tredje största stad, ca 180 000 invånare. Mest känd är väl kanske staden för det som kallas en limerick, dvs en diktform, en speciell skämtvers. En limerick skall ha fem rader där raderna 1,2 och 5 skall rimma och raderna 3 och 4 skall rimma på varandra. Första raden brukar sluta på ett ortnamn och en limerick får gärna vara lite ekivok eller åtminstone ha en oväntad knorr. Redan när vi kom över till Irland fick vi uppgiften att hitta på egna limerickar. Således en tävling bland alla bussresenärer. Vinnaren skulle utses genom omröstning i bussen i slutet av vår resa. Jag återkommer med hur vi gav oss i kast med denna uppgift och hur det gick i tävlingen.

Ett par kända limerickar kan jag dock bjuda på här. Den första är ursprung okänd. Den andra av Hasse Alfredson.

There was an Old Man of Cape Horn
Who wished he had never been born;
So he sat on a chair,
Till he died of despair,
That dolorous Man of Cape Horn.

Det bodde en kvinna i Gränna.
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna

En liten kartskiss över hur vi har färdats de senaste dagarna kan kanske vara behövligt. Tar också med en bild som jag fångade genom bussrutan. Det går faktiskt att få riktigt bra bilder ut genom rutan trots att bussen kör och rutan inte alltid är helt ren.

En fest på slottet

Kort vila efter att vi landat på hotellet. Vi gör oss fina. Skall gå på fest på slottet. Medeltidsfest. Det låter det.  Alla skall med och vi sitter på bussen i utsatt tid, uppklädda och förväntansfulla. Bussen kör iväg. Vi skall till Bunratty Castle. Det tar en knapp halvtimme att ta oss dit. Slottet ligger ungefär 1,5 mil nordväst ut. Bunratty Castle är från 1400-talet och är just känt för sina medeltidsfester, som de haft i dryga 50 år. På dessa uppträder Bunratty Castle Entertainers.

Under bussfärden frågar guiden oss vad man använde som bestick på medeltiden – konstpaus – vi inser att det blir snålt med bestick till middagen. Hade varit bättre att dra på overallen.

Väl framme hälsas vi välkomna med ett glas mjöd och vacker musik med harpa och fiol.

I matsalen bjöds vi på mer sång och musik, god mat och gott vin. Vi fick i alla fall en kniv som bestick. Stämningen, och i och med det ljudvolymen, blev högre och högre. Jag tror alla tyckte det var en höjdarkväll vi fick var med om.

Lördagen den 25 juli. Efter frukost beger vi oss in i centrala Limerick. Vi skall besöka King John’s Castle, ett slott som byggdes i början av 1200-talet och som ligger vid floden Shannon som rinner rakt igenom Limerick. Det visar sig vara både intressant och gav tillfälle att se ut över Limerick från ett av slottens torn.

Dessutom stötte vi på en vacker man i vackra kläder. Klicka för att förstora.

 

Vår resa fortsätter sydväst ut, nu mot staden Killarney. Det är en resa på ungefär 2,5 timmar. Här skall vi också stanna i två nätter. Lunch när vi kommer fram och därefter skall vi besöka Dingle – ”västkustens pärla”. (Det finns ett Dingle som ligger några mil norr om Uddevalla, men vi är inte hemma i Svedala än).

I presentbutikerna kan man hitta både guldharpor och treklöver.

Limerickar med kvalitet

Som sagt. Efter lunch kör vi västerut och kommer till Dingle. Där tar vi lunch, men inga kort. Därför kan jag bara servera en liten limerick med anknytning till Dingle – författaren är undertecknad.

Det bodde en flicka i Dingle
som ofta var ute på mingel
men trots många försök
med båd’ kaffe o gök
dog hon vacker o skön som singel.

Vi åker vidare västerut på Dinglehalvön, som förresten är Irlands västligaste del. Kommer snart fram till Beehive Hut, en förhistorisk (2000 f. Kr) plats med hyddor av sten. ”Byggnaderna” liknar bikupor, därav namnet på platsen. De lär ha använts som dåtidens vandrarhem – en övernattningsplats dit man kom vandrande. Lite bilder på vägen dit tar jag också med. En filmsnutt kan du se här.

Nästa anhalt blir Kilmarkedar Church några mil längre norr ut på halvön. Ännu en plats som har gamla anor. Gammal kyrkoruin och gamla kyrkogårdar. I en av stenarna finns ett hål och enligt sägnen skall man med hjälp av denna sten och detta hål kunna gifta sig. De två som ämnar gifta sig stoppar in varsitt finger (vet inte vilket) genom hålet så att fingrarna möts – och vips är man gifta! Om man skall tro på detta så är jag och Lotta således gifta nu. Närmare gift än så, utan att vara det, kan man nog inte bli.

På måndag skall vi få se en uppvisning av vallhundar. Det skall bli kul. Sydväst om Killarney ligger ytterligare en halvö. Runt den sträcker sig ”The Ring of Kerry”. Förstora upp bilden så ser du var fårvallningen skedde.

 Fårvallning

Klicka på bilden så startar filmen.

 

Som du ser så använder man Border Collie här, som ju är en typisk vallhund och som rankas som en av de intelligentaste hundraser som finns. Den behöver alltså mycket motion och mental stimulans. Det får de här 🙂 En enda hund kan hantera en fårhjord på 300 får om geografin är enkel. Skulle det vara mer kuperat kan tre hundar behövas för lika många får.

Vi fick också se en kavalkad av olika fårraser. Här är några av dem.

 

 

Teaterbesök

På kvällen skall vi gå på teater. Vi skall till Tralee och till Siamsa Tire National Folk Theatre. Där skall vi få uppleva musik, dans och sång, där allt utspelar sig på gaeliska. Handlingen uppfattar man i stora drag, men språket var omöjligt att förstå. En jättetrevlig föreställning som var klart sevärd.

Sovmorgon. Skönt. Halv tio går bussen. Vi lämnar Killarney för vidare färd mot Irlands näst största stad, Cork. Vi får ströva omkring i Cork fram till klockan 13 då bussen far vidare. Lite blandade bilder från Cork.

Irish Whiskey

Två mil öster om Cork ligger Midleton. Där ligger The Jameson Experience och vi skall naturligtvis åka hit. Här tillverkas Jameson Irish Whiskey. Jameson hette John i förnamn och han började med tillverkning av whiskey 1780. En del av byggnaderna vid denna fabrik är från 1795. Det finns dock ytterligare en fabrik, The Old Jameson Distillery i Dublin.

Jameson Whiskey görs på korn, majs och vatten från floden som rinner igenom Midleton. Det speciella med denna whiskey är att destillationen sker tre gånger mot normalt två. Här finns också världens största destillationskärl i koppar. En mycket trevlig och intressant genomgång av hela processen fick vi vara med om. Provsmakning på slutet givetvis.

Några i gruppen skulle också få deltaga i en speciell whiskeyprovning. Jag anmälde mig direkt. Vi fick tre olika sorters whiskey framför oss. Det var dels Jameson, dels scotch whisky samt amerikansk bourbon. Klar skillnad på smakerna. Den skotska whiskyn är mer rökt vilket beror på att kornet rostas i öppna ugnar i motsats till Jameson där ugnarna är slutna. Smaken blir då mildare och mindre rökig. Amerikansk bourbon är sötare till sin karaktär vilket beror på att den tillverkas enbart av majs.

Nu kan jag titulera mig officiell whiskeyprovare med eget certifikat!

Som avslutning fick vi sedan smaka på en drink gjord på whisky och Ginger Ale. Inte helt fel.

Vi börjar närma oss slutet på resan, men så var det det här med limericktävlingen. Alla som hade knåpat ihop någon eller några limerickar hade lämnat in dem till reseledaren under resans gång och hon hade läst upp en del under färden. Någon hade visst lämnat in 82 (!) stycken. Själv bidrog jag med dryga tio. Lotta lämnade in två. Reseledaren hade ett styvt arbete med att kvällen innan läsa igenom alla och sålla bort de som inte uppfyllde kraven på hur en limerick skulle vara uppbyggd. Till slut fanns det 31 limerickar kvar. De skulle nu läsas upp.

Alla fick varsitt papper och varsin penna. Nu skulle det bedömas, rangordnas och betygsättas! Limerickarna lästes upp fem och fem. Vi skulle sätta 1 poäng på den som vi tyckte var näst bäst bland de första fem och 2 poäng på den vi tyckte var bäst. Så fortsatte vi till dess alla limerickar var upplästa (det blev sex stycken att läsa upp i den sista gruppen). Sedan samlades lapparna in.

Och vinnare är ….

Efter lunch skulle så resultatet förkunnas. Reseledarn började med att läsa upp den som hamnade på tredje plats. Det var en av Lottas två! Kul. Sedan kom andraplatsen. Det var en av mina. ”Det bodde en flicka i Dingle ..”. Ja, just den du läst tidigare. Och så var det det segrande bidraget:

Det var en man från Yokohama
som på resa träffade Obama
de fick skjuts
med en buss
naturligtvis från Scandorama.

(författare: undertecknad)

Lottas limerick kan jag tyvärr inte bjuda på. Hon har glömt av den.

Vad var förstapriset? Jo, det blev 200 ml Irish Whiskey.

Vill du läsa några fler limerickar som vi knåpade ihop på resan så kan du klicka här och sedan ange lösenordet: Irland

Tunnelseende

Nu börjar resan närma sig sitt slut. Det är egentligen bara hemresan kvar. Genom England, Tyskland och Danmark och själv har jag fått ryggskott. Ligger på sätena längst bak i bussen, som inte var helt fullsatt, de sista tre dagarna. Tur att det inte inträffade i början av resan. Hemresan är väl inte alltid så spännande, men vi skall åka tunneln under Engelska kanalen. Det ser jag fram emot. Inte Lotta.

Påfart är i Folkestone och går över till Coguelles, strax söder om Calais. Tunneln invigdes 1994 och är fem mil lång, varav 3,9 mil går under vatten. I genomsnitt så går den ca 45 meter under havsbotten. Det är egentligen tre tunnlar. Två för tågtrafik och den tredje, lite mindre tunneln, används för underhållsarbeten och vid nödsituationer. Ungefär 35 minuter tar överfarten. Vill du åka med på en tur. Klicka då på högerbilden.

Så tar resan slut. Tretton intensiva dagar med många vackra och intressanta platser. Nu har jag också börjat med vår egen hemsida. Har aldrig pysslat med det förut, men det är ett bra sätt att få göra om resan igen. Hoppas någon annan kan inspireras och få lust att ta en resa till Irland. Det tror jag inte man behöver ångra.

När den här reseskildringen var klar startade näst projekt. Jag tänkte göra en fotobok över resan. Läste lite om olika fotofirmor och fastnade för en som heter PhotoBox.

Jag bestämde vilka bilder jag skulle ta med och började ladda upp dem. Placerade in dem på önskade sidor, skrev lite text och efter några dar skickade jag in min beställning. Samma vecka fick jag en riktigt snygg fotobok i brevlådan. Är du nyfiken så kan du klicka på denna länk. Den leder dig till fotoboken (om ett lösenord efterfrågas skriv: Irland15 ). Klicka inte på ”Visa bildspel”. Välj ”Fullskärmsläge”. Du kommer nu till själva boken. Bläddra först igenom den manuellt med pilarnas hjälp. Det tar någon sekund att ladda ned bilderna på varje sida men när du gått igenom den en gång kan du välja bildspelet. Finns en knapp strax nere till vänster om fotoboken. Då fungerar det klanderfritt. När du är klar väljer du ”esc” på tangentbordet.

Kommande reseskildringar

(ange lösenordet: Irland)